Bland det bästa jag läst på länge

Skolforskningsinstitutets senaste forskningssammanställning är bland det bästa jag läst på länge. Jag har under många år med emfas hävdat betydelsen av lärarledd undervisning. Detta dels på grund av mina erfarenheter i klassrummet, men också på grund av att dessa styrktes av de evidensbaserade studier som finns om vad som påverkar barn och ungas lärande.

Detta är också något jag föreläst om på många platser i vårt land. Jag har tyckt att det har varit viktigt eftersom svensk pedagogisk tradition ofta har befunnit sig i ett annat paradigm – det progressiva (som jag inte alls menar är progressivt utan snarare tvärtom väldigt konserverande).

Jag skrev om detta i en bakgrundsrapport till den statliga utredningen ”Jämlikhetskommissionen”. Jag argumenterade där utifrån data från stora studier men också utifrån resonemang som utbildningsfilosofen Gert Biesta. Jag skrev:

”… det har formerats en kritik mot den progressiva pedagogiken från utbildningsfilosofiskt håll, där den tidigare hade ett väldigt starkt fäste. Man pekar då på att med en allt för stor betoning på elevens egna lärande kommer inte skolan att fungera frigörande för individen.

Den elev som måste söka information i sin egen värld liknar Biesta vid en robotdammsugare som inte kommer ut ur det rum där den är placerad och som den genom sitt undersökande lärt sig känna igen. Han menar att vad undervisning ska göra är inte primärt att ge eleven frihet nu – utan de kunskaper och färdigheter eleven behöver för att kunna verka som en fri människa i ett demokratiskt samhälle i framtiden – som vuxen.”

Det handlar alltså om att vi behöver undervisande lärare för att elever ska kunna frigöra sig.

Jag skrev också om två källor som tittade på skillnaden mellan lärarledd undervisning och undersökande pedagogik och där i det ena fallet [*] författarna sammanfattar sina resultat med att många fler barn lärde sig mer av direkt instruktion än från upptäcktslärande men också att när de bad barnen att göra bredare och rikare vetenskapliga bedömningar, matchade kunskaperna hos alla de barn som lärt sig genom lärarledd undervisning det fåtal barn som upptäckte innehållet på egen hand genom undersökande metoder. De menar att deras resultat utmanar förutsägelser som härrör från den antagna överlägsenheten av undersökande metoder vid undervisning i naturvetenskap.

I den en andra texten [**] menar författarna att det logiska misstaget som ger upphov till det starka stöd som finns för undersökande pedagogik beror på att man inte skiljer mellan hur nybörjare och experter lär sig.

Skolforskningsinsitutet skriver nu under rubriken ”Viktiga aspekter i undervisningen”:

”I den forskning som ingår i översikten beskrivs några särskilt viktiga aspekter av under­ visningen som har betydelse för elevers lärande av kritiskt tänkande i samhällskunskap:

• lärarledning
• ett väl valt innehåll
• stödstrukturer

Flera studier uppmärksammar betydelsen av att lärare leder och utformar undervisningen på ett genomtänkt sätt. Det innebär exempelvis att läraren aktivt leder samtal så att de stäm­ mer till eftertanke, reflektion, ifrågasättande och beaktande av perspektiv som eleverna inte känner till eller för fram på egen hand. Undervisningen kan med fördel innehålla elevaktiva moment där elever arbetar självständigt eller i grupp, men då utifrån tilldelade perspektiv eller inramat av fastlagda arbetsformer.

En viktig aspekt av lärarledning handlar om att välja ut och arbeta med ett väl valt innehåll i undervisningen. Samhällskunskapens anknytning till aktuella eller lokala frågor framhålls i flera studier som något som kan utnyttjas i undervisningen för att hjälpa elever att identifiera problem, urskilja perspektiv, värdera information och se olika tänkbara lösningar. Inte minst omdiskuterade och konfliktfyllda samhällsfrågor med olika och kontrasterande perspektiv kan stimulera lärandet. Lärare kan genom sitt val av innehåll stimulera elever till ett ämnesspecifikt och ämnesdisciplinärt förhållningssätt. Inom denna ram kan sedan elev­ aktiviteten vara stor.

En central aspekt som återkommer i flera studier är hur betydelsefullt det är att lärare använder stödstrukturer för att stärka elevers kritiska tänkande. Stödstrukturer kan bestå av tydliga instruktioner för hur eleverna ska arbeta eller modeller för hur saker ska presenteras, men de kan också utgöras av vägledning från läraren i konkreta situationer, exempelvis stöd i form av ändamålsenliga och genomtänkta frågor. Stödstrukturer används för att stödja elever i deras bedömningar och slutsatser men kan successivt plockas bort, i takt med att eleverna lär sig och kan tillämpa dem i fler och nya sammanhang.”

Precis så!

Vilket varje erfaren lärare vet.

• * Klahr, D. and M. Nigam (2004). ”The Equivalence of Learning Paths in Early Science Instruction: Effects of Direct Instruction and Discovery Learning.” Psychological Science 15: 661–667.
• ** Clarke, R. E., et al. (2012). ”Putting Students on the Path to Lear- ning. The Case for Fully Guided Instruction.” American Educator Spring 2012: 6–11.