Utredningen om läromedel – sedd utifrån mina två roller

Det är viktigt att notera att jag inte skriver de här bloggtexterna i min roll som ordförande för Läromedelsförfattarna. Men det är klart att det är svårt att helt skilja på de rollerna när det gäller en utredning om läromedel så jag kommer i den här kommentaren att markera när jag har ordförandehatten på mig och när jag är den författare och debattör jag är, när jag inte har den hatten på mig.

Utredningen föreslår bland annat och i korthet att:

  • Skollag och läroplaner ska förtydligas så att det tydlig framgår att elever har rätt till läromedel inklusive läroböcker och att det blir tydligare att rektor ska se till att lärare har möjlighet att kvalitetsgranska och välja läromedel.
  • Att myndigheter ska få i uppdrag att arbeta mer med läromedelsfrågan och att det ska skapas offentlig statistik över läromedelsinköp.
  • En läromedelsnämnd inrättas på Skolverket med generaldirektören som ordförande. Nämnden ska bestå av representanter för lärare, läromedelsbranschen och myndigheter och ha i uppdrag att ta fram kvalitetsindikatorer, stöd för lärare att välja läromedel och fördela stöd till läromedelsutveckling främst inom små ämnen där kommersiell produktion inte är lönsam.
  • Förändringar i examensmål för lärarutbildningen så att lärarstudenter får lära sig om hur man använder läromedel i undervisningen.
  • Att läromedel ska bli kostnadsfria inom kommunal vuxenutbildning samt
  • Skolforskningsinstitutet ska ta fram forskningsöversikter över läromedelsanvändning.

Frågor kring eventuell statlig finansiering riktad till inköp av läromedel hänskjuter utredningen till den utredning om ett beslutsunderlag för ett förstatligande av skolväsendet som har börjat arbeta men utredningen rekommenderar att läromedel ska ha särskild finansiering eftersom de är så viktiga för elevers möjlighet att lära sig.

Om jag först sätter på mig ordförandehatten så ser vi inom Läromedelsförfattarna utredningen som ett stort fall fram för läromedel i Sverige. För första gången på faktiskt 40 år utreds läromedelsfrågan ordentligt och för första gången på väldigt många år lyssnar man till vad elever, föräldrar och lärare hela tiden har sagt om läromedel och konstaterar att de är viktiga och att frågan varit försummad.

De förslag utredningen lagt ligger också väldigt nära det som vi och båda lärarfackförbunden förde fram till utredningen och i debatten. Vi tror att de föreslagna förändringarna skulle kunna skapa ett bättre fungerande läromedelssystem i det svenska skolsystemet.

Om jag tar av mig den hatten igen är jag personligen och som lärare (för det är vad jag upplever mig som även om jag just nu inte står i ett klassrum dagligen) imponerad och väldigt glad över utredningen. Jag tror att om förslagen genomförs kommer det att på sikt innebära att många fler elever än idag får de läromedel som de själva, deras föräldrar och lärare tycker att de behöver för att skolan ska bli så bra som möjligt.

Förslagen är dessutom billiga att genomföra och borde inte vara politiskt kontroversiella. Om jag får önska något så är det att det inte blir en politisk strid om detta, att ingen gör det till en valfråga utan att besluten bara klubbas igenom.

Förslaget är ett enkelt, okontroversiellt och billigt sätt att på sikt utjämna en del av de klyftor vi ser växa i svensk skola.

”Utredningen är bland det bästa jag läst på länge”

Det enda som förvånade mig med utredningen är att de betonar den tryckta bokens värde. Det trodde jag inte att en utredning skulle våga. Krafterna i samhället som drar emot en ogenomtänkt digitalisering av skolan är starka. Men jag sympatiserar helt med utredningens förslag och menar att de argumenterar väldigt bra för varför.

När samhället och skolan digitaliseras snabbt gäller det att ha is i magen så man inte kastar ut barnet med badvattnet. Det är också viktigt vilka det är som påverkat utredningen i den riktningen. Även om tex Läromedelsförfattarna har visat att lärare tycker tryckta läromedel är lite mer betydelsefulla för inlärning än digitala så skulle man kunna skylla det på att de är konservativa och teknikovana. Men det är inte de som i främsta rummet påverkat utredningen att betona att vi behöver ha både digitala och tryckta läromedel i skolan. Det är faktiskt den unga digitala generationen som till utredningen skickat en stark signal om att de vill ha böcker också. Detta eftersom de lär sig på ett annat sätt genom dem, för bättre överblick med mera. Det är ju också en bild som finns i mycket forskning om läsning som utredningen också hänvisar till.

Jag skulle också kort vilja kommentera det som kanske är utredningens allra viktigaste del men som kan komma lite i skymundan och som en läsare kanske missar betydelsen av.

Den för ett empiriskt väldigt väl underbyggt resonemang om läromedels betydelse för läsning, då speciell naturligtvis av sakprosa, facklitteratur. Man sammanfattar med: ”Läroböckerna utgör en väsentlig del av elevers läsande och utan tillgång till läromedel skulle läsning av sakprosatext troligen vara mycket låg”. Det förtjänar att läsas tills det sjunker in. Vill vi att barn och unga ska läsa facklitteratur och sakprosa? Ja, då måste vi se till att det finns läromedel i skolan. För det är där och kanske bara där för många unga, de kommer i kontakt med de texterna och kan lära sig läsa dem.

Sammantaget är utredningen bland det bästa jag läst på länge i utredningsväg. Jag uppfattar att utredarna har gjort ett gediget arbete. De har dessutom navigerat sig fram till förslag som bör vara möjliga att genomföra. Jag uppfattar att detta är en utredning som Sveriges lärare bör omfatta med glädje.

Men så är den ansvarige utredaren också en aktiv lärare.

Bara en sådan sak.

Kommentera
kornhall_gra2
Per Kornhall

Här bloggar författaren och skolexperten Per Kornhall om skola och skolutveckling.

Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” fick stor uppmärksamhet för sina kritiska slutsatser om utvecklingen av den svenska skolan. Hans senaste böcker är ”Alla i mål – skolutveckling på evidensbaserad grund” och ”Förstelärare – En handbok”.